Tillbaka på ruta ett!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?!
Jag skrev i en tidigare blogg att jag äntligen hade bestämt mig för att våga ta steget ut i osäkerheten.
Ge upp min trygga anställning och följa med den nya ägaren till macken och inte veta om jag har mitt jobb kvar om ett år.
Det osäkra steget försvann innan jag ens har börjat *suck*
Hade ett "personligt" samtal med min blivande chef ( då, inte nu ) och han kunde bara erbjuda mig en deltidstjänst!!! Tack, men nej tack sa jag........
Är det inte typiskt??!! Äntligen bestämmer jag mig med stor vånda och stort besvär att jag ( helt olikt mig) ska kasta mig ut i osäkerheten. Vad får jag för det?? Tillbaka i den tråkiga tryggheten eller hur man nu ska se det??!
Trygghet och trygghet?? Efter den 1:a december har jag ingen aning om var jag jobbar, hur jag jobbar eller när jag jobbar...... Fast på nåt underligt vis så tar jag det med ro. Känns lite som om jag står vid sidan om och tittar på........ ( jag släppa kontrollen? hur gick det till?? ) Inte likt mig!!!! Undrar om jag håller på att bli medelålders??!! ( märk väl, inte gammal *blink*)
Tillbaka på ruta ett alltså........

  Det här med att bestämma sig var ett jobbigt kapitel som ni kan se på bilden!!! eller!!! så kan jag inte bestämma mig för vilka pärlor jag ska använda??? ( dubbelklicka på bilden så förstår ni vad jag menar... )
Så här ser det iallafall ut när jag är i skapartagen. Ett osvikligt sätt att glömma alla bekymmer ett tag för mig....... 
Ett annat sätt att glömma alla bekymmer för ett tag är att laga mat.....( fram med hushållspappret C )
Bjöd min f.d. svägerska på middag. Lite ruta ett där också...... Vi har inte setts på nästan 2 år och plockade genast upp samtalet där vi var sist..... 

Vi lyckades få i oss lite förrätt mellan pratet ( svårt var det ) Styckjunkartoast.......... Räkor, lax, ägg och gul lök hackad. Utrörd i en majonnäs och gräddfilsblandning bl.a. Med en lite oväntad kryddning. Riven muskotnöt.......  Vi pratade lite för mycket så jag glömde att toasten skulle garneras med sikrom!!! ( dyr som sjutton är den också ) tur i oturen... Det blev så mycket röra över att det räckte till förrätt dagen efter och då blev det sikrom.......  

Huvudrätten innan den åkte in i ugnen. Stekt entrecote med ett täcke av vispad grädde och smulad ädelost. Till det serverade jag ugnsrostade rotfrukter och en grönsallad. 
Insåg plötsligt att det blev lite 70-tals stuk på middagen. Vilket jag inte kan säga om vårt "prat". Det var i  högsta grad 2000-tal........ Det resulterade i att jag totalt glömde bort att fota efterrätten. Konserverade päron, gratinerade med mintchoklad. Serverade med vispad grädde. Fast åh andra sidan, vem behöver en bild??? I allra högsta grad 70-tal....
Idag konstaterade jag att jag inte bara är kreativ utan även teknisk.... Det trodde ni inte va??
Kom till jobbet i morse och konstaterade att hela beredningsdisken med ugnar, kylar och frysar är utslagna p.g.a. kortslutning. Inte nog med det!!! Ena kassan fungerar inte utan bara står och piper. Ett ganska irriterande ljud om ni frågar mig.........
Var börjar jag?? Kassan kändes som ett ganska naturligt val. ( pip, pip jag står inte ut.... ) Det var lättare sagt än gjort. Teknisk som jag är *blink* insåg jag ganska snabbt var felet låg. Ena sedelkassetten var den som orsakade pipandet. Plockade ut den och försökte skruva isär den. Det gick inte så bra kan jag meddela.... Det var det här med starka nypor. Det hade jag en gång i min ungdom!!! Tur att det finns strömkablar..... Drog ur den... Ahh äntligen tyst...... ( visst är jag teknisk?? )
Nästa teknikalitet.... Kortslutningen.... Hjärnan gick på högvarv.... Lokalisera proppskåpet, läsa schemat för propparna. ( det finns liksom inte bara en propp på en bensinstation, utan det är grupper!!! ) Eureka... En grupp som heter beredningsbänk och den stod på noll..... ( jaja försök inte förstå, det är ett sånt där modernt proppskåp där det inte finns proppar... inte ens jag förstår!!! ) Slog på brytarna och varde ström....... 
Kassan gäckade mig fortfarande. Så när min jobbarkompis började slog vi våra kloka huvuden ihop och försökte än en gång att plocka isär kassetten. Hans starka nypor och min hjärna löste problemet. Sade undertecknad med stolthet i rösten!!! (ok då... han tänkte också till, men bara lite *blink* ) 
Avrundar med en stämningsfull bild.

En ljuslykta som lyser upp min balkong och ger mig ro i en tid av oro.
Vi hörs